11 FRÅGOR
TILL NILS-ERIC JOHANSSON
SPELARE SEDAN 2007
text Stefan Holm foto Björn Lindahl
1. Du kom till AIK som 17-åring 1997, men försvann samma år till Bayern München. Vad hände, egentligen?
– Jag spelade i olika ungdomslandslag och var på läger i Växjö, där Björn (Andersson, Bayerns chefsscout) såg mig. Jag och (Daniel) Majstorovic blev bjudna till München för att träna och efter den veckan ville de att jag skulle komma tillbaka. Jag spelade för AIK:s juniorlag men tränade mycket med A-laget och Dick Lidman sa att jag måste åka. ”Kör bara!” Då hade jag precis kommit till klubben och det var inte jättepopulärt hos alla. Ja, jag tror inte att Stefan (Söderberg) var helt nöjd.
2. Vilket är ditt bästa tips till alla unga spelare som blickar utomlands innan de har spelat seniorfotboll på hemmaplan?
– Att inte stressa fram något utan göra det man tror är bäst. Som 17-åring var jag inte säker på något och tog beslutet i samråd med mina föräldrar och agenten Claes Elefalk, som verkligen tog hand om mig. Björn Andersson var också jättebra för mig i början och jag kom till Bayern München samma år som Owen Hargreaves och Stefan Magnusson, en isländsk målvakt som pratade svenska. Vi umgicks mycket, så det var inte så ensamt.
3. Först 2007 återvände du till AIK och sedan dess har du varit kvar.
– Mitt kontrakt med Leicester gick ut och det blev både ägar- och
tränarbyte. Tränaren som kom (Martin Allen) värvade ihop ett i stort sett nytt lag, så för dem som inte hade kontrakt var det bara att lämna klubben. Jag saknade Sverige och började titta hemåt för att få tävla mot vänner som fortfarande spelade fotboll.
4. Du har spelat i Premier Leauge och Bundesliga, vunnit ligacupen inför 72 500 åskådare på Millennium Stadium och provat på spel i landslaget. Hur motiverar du dig inför en bortamatch mot ett allsvenskt bottenlag?
– Det är ju höjdpunkten på veckan. Jag tycker fortfarande att det är enormt kul med fotboll och gillar att träna och träffa killarna.
5. Vad har du haft för förebilder inom fotbollen?
– När jag gick till AIK blev det Johan Mjällby och Gary Sundgren och i Bayern München Patrik Andersson, som var där samtidigt. Paolo Maldini, vänsterfotad mitt- och vänsterback, var också en favorit.
6. Vilket är ditt starkaste ögonblick som AIK-spelare?
– SM-guld. Göteborg. 2009. Framför allt minns jag ”Tjernas” (Daniel Tjernströms) mål och minuterna efter det. Det var enormt häftigt.
7. Har du alltid hållit på AIK?
– Nja, när jag var yngre var allsvenskan så långt borta. Jag höll på med fotboll, handboll och innebandy, var inte den som gick på Råsunda eller gillade att se matcher på tv. Det jag tittade på var landslaget, som under VM 1994.
8. På vilket sätt märks det att du är äldst i laget?
– Det är bara jag som drar igång lite äldre låtar i omklädningsrummet och det är kul att fråga killarna om olika artister. Prince, George Michael, Sting … De har ingen aning och då blir man lite rädd. Ha, ha, ha. Den är enormt outbildad, dagens ungdom.
9. Ditt kontrakt löper ut efter säsongen. Kan det bli aktuellt
med en fortsättning?
– Ja, jag känner mig fräsch och känner att jag bidrar. Inget är påskrivet, men vi har pratat om det och tonen är positiv från både mitt och klubbens håll. Det räcker för mig.
10. Vem är den bäste du har spelat med i AIK?
– 1997 tränade jag och spelade träningsmatcher med Nebojsa (Novakovic), Gary Sundgren och Olof Mellberg, men den som haft störst inverkan på mig är Daniel Tjernström. Sedan har du Iván Óbolo. Det han gjorde på och utanför planen var guld. Ivan Turina var en annan spelare som höjde sin omgivning.
11. Hur vill du bli ihågkommen som fotbollsspelare?
– Som en lojal lag- och närkampsspelare som gillade att tävla och alltid gjorde sitt bästa för laget.
