11 frågor till
Stefan Söderberg
Klubbdirektör, sportchef och värvarbas 1990–2002, 2005–2006
Text: Stefan Holm Foto: Peter Wixtröm, Jonas Bilberg, Åke Ericson, Magnus Wennman
1. Hur följer du AIK i dag?
– Jag ser matcherna på Friends eller på tv och besöker fem–sex träningar på Karlberg varje år. Jag blir alltid trevligt bemött och det värdesätter jag högt.
2. Du kom till AIK från Djurgården 1990. Hur gick det till?
– Jag var ordförande i Spånga när jag 1988 fick en förfrågan från Djurgården, där jag satt i styrelsen. Sedan, våren 1989, blev jag erbjuden jobbet som klubbdirektör i AIK. Jag tänkte: ”Det finns en halv miljon AIK:are som skulle vilja ha det här jobbet. Då måste jag vara rätt bra, om de vill ha en djurgårdsjävel”. Jag var ärlig och satte alltid AIK främst. Jag var till för AIK, AIK var inte till för mig. Det var samtidigt ett måste för att jag skulle bli accepterad. Annars hade de slängt ut mig.
3. Vilken är din bästa värvning genom alla år?
– Peter Larsson betydde väldigt mycket med sin professionella inställning. Tommy Söderberg, som också var med och tog SM-guld 1992, var en annan fantastisk värvning. Sedan har du Daniel Tjernström, som spelade för AIK i hundra år, och Nebojsa Novakovic, som gjorde ett oförglömligt mål mot AEK Aten. Han kom från Djurgården, vilket inte alltid är populärt, men min äldste son säger att han är den bästa värvning jag har gjort.
4. Vilket är ditt starkaste minne från åren i AIK?
– Malmö stadion 1992, när Gary (Sundgren) borrade in bollen och domaren blåste av matchen. Det var AIK:s första guld sedan 1937. Jag stod på planen och hoppade, hoppade, hoppade. Det var likadant när vi slog ut AEK Aten och gick till slutspel i Champions League. Jag hoppas att fler AIK-ledare får uppleva sådant.
5. Du blev känd som mannen med hatten. Hur kom det sig att du började bära huvudbonad?
– Jag har alltid varit rätt mycket för kläder och tyckte att hatt passade till kavaj. När jag slutade i AIK 2002 slängde jag upp hatten på läktaren.
6. Har du kontakt med många före detta AIK-spelare?
– Det händer att jag pratar med Dick Lidman, Pär Millqvist, Krister Nordin och Gary Sundgren. Det är en viss ålderskillnad, men det märks inte när vi snackar fotboll.
7. Vem är din favoritspelare i dagens AIK?
– Nisse Johansson. Han har en hög lägstanivå och är aldrig skadad. Per Karlsson ligger inte långt bakom.
8. Du tvingades bort från klubben i maj 2006, efter en konflikt med dåvarande vd:n Charlie Granfelt. Vad handladeden om?
– Ska jag var ärlig var han, när det handlade om fotboll, den mest okunniga vd AIK kunde ha. Det skar sig från början. Vi såg helt olika på saker och ting. Sedan fick han med sig styrelsen och hittade någon annan som ville ha mitt jobb. Ah, det är inte mycket att tala om. Jag är nöjd med det jag har gjort. Jag känner tillfredsställelse och fick mycket stöd av Sune Hellströmer.
9. Vad betyder AIK för dig?
– Mycket. Genom AIK har jag fått uppleva saker som få människor får göra. Att vinna SM-guld och komma till Champions League var hur stort som helst.
10. Din ledargärning är känd, men vad har du för bakgrund som spelare?
– Den är fantastisk. Ha, ha, ha. Jag spelade pojk- och juniorfotboll för Djurgården och har spelat för Kronobergs BK, IFK Stockholm och Stockholmspolisens IF. Jag var rätt bra som mittfältare, men hade ett tempo som lämpade sig för krypkasino.
11. Tror du att AIK kan nå långt i Champions League igen?
– Det hoppas jag verkligen, men det gäller att alla drar åt samma håll.