en mest meriterade av alla utländska AIK-spelare. Hade radat upp ligatitlar med Dynamo Kiev och Dnipropetrovsk i dåvarande Sovjetunionen, vunnit Cupvinnarcupen och spelat VM i Mexiko när han 1989 kom till Sverige.
Mittfältaren var i princip klar för Hammarby, men när lokalkonkurrenten hoppade av affären erbjöd AIK ett kontrakt. 31-åringen visade omgående att han hade mycket ogjort som fotbollsspelare och blev utsedd till matchens lirare i den allsvenska debuten mot Gais.
Det var, skulle det visa sig, bara början. 1992, som 34-åring, stod ”Vadde” i en klass för sig och hjälpte AIK att bli svenska mästare för första gången på 55 år. Den största av alla stora guldmakare gjorde två mål i den sista och
avgörande matchen i mästerskapsserien, då AIK slog MFF med 3–2 på Malmö Stadion. Vad ingen kunde föreställa sig då var att även hans elvaårige son Slavik en dag skulle spela för AIK i allsvenskan.
äsongsupptakten utvecklades till en mardröm för den finske landslagsmålvakten Tomi Maanoja och eftersom både Kenny Stamatopoulos och Nicklas Bergh drogs med skadeproblem fanns ingen naturlig ersättare. Då – i maj 2010 – checkade han in på Karlberg, den på alla sätt store målvakten Ivan Turina.
Kroaten tog omgående plats mellan stolparna, hjälpte AIK att säkra det allsvenska kontraktet och var en stor anledning till att Solnaklubben blev tvåa 2011 och fyra 2012. ”Ivan den förskräcklige” blev oerhört populär bland supportrar, lagkamrater och ledare och gav tyngd åt påståendet att ”målvakten kan vara halva laget”.
2012, den 30 augusti för att vara exakt, gjorde han sitt livs match. AIK befann sig då i Moskvas norra delar, på Chimki Arena för att möta CSKA i Europa League-kvalet. Den stjärnfyllda Moskvaklubben vann det första mötet, på Råsunda, med 1–0 och förväntades vinna enkelt i sin hemmaborg. Då svarade AIK för, som Martin Mutumba uttryckte det, bragdens mamma. CSKA vann avsluten med hela 31–9, AIK matchen med 2–0 efter mål av Kwame Karikari och Martin Lorentzson.
Åtta månader efter matchen inträffade det ofattbara. Målvaktshjälten Ivan Turina avled i sömnen, 32 år ung. Det var den 2 maj 2013, ett datum som i AIK alltid kommer att förknippas med avgrundsdjup sorg.
lla förväntade sig ett väggspel med Daniel Tjernström, som löpte mot mål, eller atthan skulle spela ut bollen till höger i straffområdet. ”Nebo”? Han tog emot bollen, tittade upp och lobbade bollen iskallt över målvakten Ruud Hesp och, via ribbans underkant, in i mål. Råsundas läktare exploderade. AIK hade sensationellt tagit ledningen mot Barcelona.
Nebojsa Novakovic, om någon AIK:are, hade förmågan att förvandla fotboll till konst, oavsett om det handlade om träning eller gruppspelsmatcher i Champions League. Den kanske största av alla stora AIK-artister växte upp i Sarajevo och hade spelat för Vasalund och Djurgården när han 1997 skrev på för AIK. Under fem säsonger hann den kvicke forwarden hjälpa klubben att vinna ett SM-guld, två cupguld och givetvis var det han som, med ett mål mot AEK Aten, sköt AIK till gruppspelet i Champions League 1999.
2002 gick ”Nebo” till Väsby för att varva ner som spelare och upp som tränare, och i den rollen skulle han snart återvända till klubben i sitt hjärta. Sedan 2004 har han – bortsett från avstickaren till norska Sandefjord – ingått i AIK:s ledarstab.
an värvades 2010 till Jonas Therns IFK Värnamo och visade omgående att han var för bra för division 1 Södra. Tolv mål på tretton matcher fick de allsvenska sportcheferna att bilda kö, och redan samma år skrev den afrikanske måltjuven på ett 3,5-årskontrakt med AIK. Det var, skulle det visa sig, en av klubbens bästa investeringar genom alla tider. Bangura gjorde sex spelmål på tretton matcher under höstsäsongen och fortsatte att ösa in mål säsongen därpå.
Bang, Bang, Bangura var snart redo för nästa steg i karriären och i augusti 2011 såldes han till Celtic för 22 miljoner kronor. Anfallaren gjorde fem mål på sina tre första matcher i Skottland, men fortsättningen hos de blivande ligamästarna blev inte lika minnesvärd. Ett år senare var han, på lån, tillbaka i AIK och fansen hade svårt att tro sina ögon när deras kelgris 2013 skrev på ett låneavtal med Elfsborg. De fick tillfälle att försonas 2015, då Bangura för tredje gången skrev kontrakt med AIK. Han svarade för åtta mål och såldes senare samma år vidare till kinesiska Dalian Aerbin FC, som då tränades av Mikael Stahre.
Bangura, som sedan 2010 har varit en del av Sierra Leones landslag, spelar i dag för Dalkurd i superettan.
insk landslagsman som fick kultstatus i AIK. Var en lika stor talang i basket, men valde att satsa på fotbollen när han erbjöds kontrakt med HJK.
Då var han – håll i Stefan Söderberg-hatten – 24 år. 1979, efter ett år i IFK Eskilstuna, kom han till Allmänna Idrottsklubben. Jyrki gjorde tio mål under försäsongen, men när serien drog i gång klickade målskyttet. Favorittippade AIK hade bara Halmia efter sig i tabellen och åkte ur allsvenskan. 1980, då AIK var tillbaka i högsta serien, placerade tränaren Bosse Petersson Jyrki på vänsterbackspositionen. Där fick han stanna till 1983, då Rolf Zetterlund flyttade upp finländaren i anfallet igen.
Positionsbytet var en av de största anledningarna till att AIK vann allsvenskan det året. Jyrki Nieminen gjorde sju mål och ytterligare ett i SM-slutspelet, där det i semifinalen blev förlust mot blivande mästarlaget IFK Göteborg.
an hade begränsningar som fotbollsspelare, men hans karaktär och uppoffrande spelstil gjorde honom till en stor publikfavorit på Råsunda och Friends Arena. Mittfältsterriern som delade ut sina första blåmärken i Affenley FC hade tillhört Ljungskile under sju säsonger när han 2006 fick chansen att spela allsvensk fotboll för AIK – och den då 26-årige London-killen tog den.
Kenny Pavey kämpade omgående till sig en ordinarie plats och spelade från start i 15 matcher under guldåret 2009. 2012, då han inte erbjöds nytt kontrakt, återvände han till Ljungskile, men ikonen skulle hinna med ytterligare en sejour i AIK. Han tillhörde klubben även 2014–2015, menvar då ingen spelare för startelvan. AIK ville ändå behålla honom – i rollen som scout. I år spelar Kenny Pavey, 37, division 1-fotboll för Vasalund.
orges hade gjort 29 mål på 71 matcher med norska Fredrikstad och kunde välja och vraka bland anbuden. Middlesbrough, Maccabi Haifa, Gent och Austria Wien ville ha honom, Hapoel Tel Aviv, Standard Liège, Lokeren och Leeds likaså.
Anfallaren som skulle flyttas ner till mittfältet nobbade allihop och tog i stället ett mindre kliv österut, till AIK. Borges var 23 år då, och befann sig i en utvecklingskurva som var så brant att han borde trillat baklänges. Klubbens första costarican blev bättre för varje match i allsvenskan, svarade för 23 mål och 18 målgivande passningar på sina 97 tävlingsmatcher och var given i VM-truppen 2014.
Väl på plats i Brasilien skickade Borges och hans landsmän en chockvåg genom fotbollsvärlden. Costa Rica, med knappt fem miljoner invånare, vann grupp D i konkurrens med stormakterna Uruguay, Italien och England, slog ut Grekland i åttondelsfinalen och tog sig för första gången till kvartsfinal i VM, där det efter ett straffdrama blev förlust mot Holland.
Celso Borges återvände till AIK efter VM, men frågan var inte om utan när han skulle ta nästa steg i karriären. Svaret fick vi i januari 2015, då AIK sålde honom vidare till La Liga-klubben Deportivo La Coruña.
nderbarn från Accra som har åkt berg- och dalbana genom fotbollslivet. Boateng var bara barnet när han lockades till grekiska Kalamata och i januari 2001 värvades han till storklubben Panathinaikos, där han som 17-åring debuterade i Champions Leauge.
Senare samma år förde han Ghana till final i U20-VM och fortsatte imponera i sitt klubblag, både i ligan och Champions League. 2001/2002 fick han speltid i gruppspelsmötet med Real Madrid och när Panathinaikos sensationellt besegrade Barcelona i den första kvartsfinalen. Världen låg öppen för Derek Boateng – som blev utlånad till OFI Kreta innan han sommaren 2003 skrev på för AIK. 2005 harvade supertalangen som hyllats av självaste Maradona omkring i superettan, där lag som Boden och Väsby stod för motståndet.
Det var först under sin sista säsong i Solnaklubben, då AIK utmanade Elfsborg om SM-guldet, som mittfältaren visade vad han kunde. Boateng var lysande under vårsäsongen 2006, spelade till sig en plats i Ghanas VM-trupp och såldes vidare till Beitar Jerusalem.
34-åringen skulle fortsätta sin resa som handelsresande i fotboll och har sedan han lämnade AIK hunnit med ytterligare sex klubbar i fem länder: Köln, Getafe, Dnjepr Dnjepropetrovsk, Fulham, Eibar och OFI Kreta.
å importer från Sydamerika har klarat omställningen till Sverige och allsvenskan lika bra som eleganten från Arroyito. Det beror delvis på att han under åren i AIK fick sällskap av landsmännen Lucas Valdemarín, Pablo Monsalvo och Jorge Ortíz.
Iván Óbolo flyttade till Solna sommaren 2007 och var, enligt fansen, lagets genomgående bästa spelare den efterföljande säsongen. Óbolo nöjde sig inte med det utan upplevde ett magiskt 2009, då AIK vann både SM-guld och Svenska cupen. När det var dags att summera säsongen på den följande Fotbollsgalan var argentinaren nominerad till priset Årets forward, men inte oväntat gick det till en viss Zlatan Ibrahimovic.
2010 lämnade Iván Óbolo klubben och återvände till Arsenal de Sarandí i Argentina. Han avslutade karriären tidigare i år och spelade sina sista matcher för Club Atlético Belgrano.
istorieböckerna förtäljer att AIK:s första utländska spelare var en målvakt vid namn R. Browne. Han representerade klubben 1902, men förnamnet är okänt, nationaliteten likaså. Uppgifterna om Vilhelm Palme är också kraftigt begränsade, men det är känt att han tillhörde klubben 1908–1911 och var en målskytt av rang.
Dansken blev stor hjälte när AIK vann Svenska mästerskapet 1911 och kunde titulera sig svenska mästare för tredje gången.
Palme gjorde samtliga AIK-mål i finalen på Råsunda IP, där IFK Uppsala besegrades med 3–2.
Senare samma år skrev dansken ett nytt stycke klubbhistoria. 22 oktober 1911 spelade AIK för första gången en match utomlands. Lyn stod för motståndet på Frogner-stadion i Oslo och en viss Vilhelm Palme gjorde fyra av målen när AIK vann med 6–2. Han är, vilket är anmärkningsvärt, fortfarande den ende dansken som har spelat för Allmänna Idrottsklubben.
Bubblare: Ebenezer Ofori, Ghana, Mike Kjølø, Norge, Jorge Ortíz, Argentina, Teteh Bangura, Sierra Leone, Wilton Figueiredo, Brasilien, Dulee Johnson, Liberia, Antônio Flávio, Brasilien.